Mitt längsta löp träningspass hittills: 85 km.

Att ge mig ut på en löprunda på 85 km kräver beslutsamhet. Med tanke på att jag de senaste 10 dagarna har cyklat 201 mil och att kroppen känndes lite sliten.

Med varvningen hemma på gården hade jag dukat upp ett bord med Vitargo och Energikakor. En stor vattendunk och en stor specialbricka med läckerheter som Petra dukat upp. En ”special need-station”, värdig en riktig Ironman tävling. Målet var att göra 10 varv på min 8,5 km bana, som har en stigning på 105 m per varv. Det innebär drygt 1000 m stigning på 85 km. Det gäller ju att träningen ska vara tuffare än tävling, då kommer inga överaskningar… kanske ändå, när jag ska göra 10 maraton.

Löpningen började riktigt bra och benen känndes hyffsat pigga trots alla cykelmilen i benen. Jag avverkade de första 50 km på drygt 5 timmar, med några vätskestop. Sedan var det dags för välbehövlig lunch och efter en halvtimma var dags igen. Det handlar om att kunna äta och sedan fortsätta att springa, utan att magen krånglar. Det känndes helt OK i magen, men benen stummnade något när jag stannade för lunch. Men det var bara att tugga på…

Efter 6 – 7 timmars löpning, var det inte uppförsbackarna som var de besvärliga, utan nedförsbackarna. Det värker i lårmuskulaturen för varje steg jag tar, men det är bara att bita ihop.. Jag tar ett litet fikastop varannat varv, för att hålla humöret uppe. Nu går det saktare på slutet, men jag är färdig före mörkrets inbrott. 85 km på drygt 10 timmar, inkl. lunch – fika -toastop – m.m. Helt OK!

Att det värker i musklerna, för varje steg, redan efter 6-7 timmar.. vad ska det inte göra när det handlar om löpning i 422 km.. Den som väntar får se…

Dagens lugna cykeltur på drygt 2 timmar tillsammans med Petra känndes som rena terapin. Redan ikväll känns det mycket bättre. Jag kan t.o.m gå nerför trapporna utan att det känns som knivhugg i låren.. Det finns hopp..