Med stor respekt

Skrivet av Kari Martens (2008-11-30)

…och en mycket ödmjuk inställning inför kommande utmaningar, sitter jag nu framför datorn och läser alla era inlägg. Det är med tårfyllda ögon som jag försöker att få ihop ett par rader. Det värmer enormt att det finns så många vänliga och uppmuntrande människor där ute. Jag känner redan många av er, medan andra är ännu okända. Men jag hoppas att kunna träffa er också. A.S.A.P.

Tack alla som kollar in min sida, det har varit väldigt mycket trafik på sidan och jag ber om ursäkt för att jag inte haft möjlighet att uppdatera dagligen. Det har varit ”rätt mycket nu” som ni förstår. Men Niklas har gjort ett jättejobb. Tack.

Jag vill kommentera ett inlägg lite extra. Håkan Petersson. För det är väl du som var med på en trettiomilare med Hisingen Cykelklubb, våren 1997. Det är du som är medskyldig till allt detta. Utan dig kanske jag aldrig hade börjat med triathlon. Du sa några väl valda ord. Om att skava på en cykel i flera dygn. ”Börja istället med triathlon, så är du hemma samma kväll”. Det stämmer ju verkligen, om man kör sträckor upp till en vanlig Ironman. Håkan, du har varit min förebild och idol i många, många år. Hoppas  att du fullföljer din dröm att köra tjugo stycke Ironman. Jag vet att du har tagit en tillfällig timeout efter arton stycken genomförda (eller hur?). Nu kanske jag kan inspirera och utmana dig till att köra två till. Ses vi på kattrumpan i Kalmar i sommar? Jag är där, helgen efter jag kört en trippel i Lensahn, Tyskland. Väl vi tjugo är det ju nära till trettio. Men ett delmål i taget. Tack igen Håkan. Och alla andra för att ni bryr er.

Kroppen läker ihop, även foten. Det kommer att ta någon vecka till innan den är hel, men jag har inte så bråttom.

Nästa tävling är i slutet av maj 2009. En dubbel i Österrike och nu är vi redan tre svenskar anmälda. Kul!

Nu ska jag ut igen och heja fram de sista tävlande. Två till kommer att klara maxtiden 14 dygn. Eileen Steil kommer att få det svårt. Hon kommer tyvärr inte att klara maxtiden. Men tänk, hon är ute och kämpar i 14 dygn. Vilka hjältar det finns. Årets tävling har rekordmånga som fullföljer. Alla är riktiga kämpar och underbara ödmjuka människor. Jag har fått massor av nya vänner för livet. The Ultra Family & The Deca Family. Vi ses snart igen.

Facebook kommentarer:

till “Med stor respekt”

  1. Martina Carlsson:

    Hej Kari och övriga familjen….

    Låter bra att din kropp och fot läker bra så att du snart är på benen igen.. måste kännas gött och heja fram de sista i tävlingen och veta att du redan gjort ditt för flera dagar sen..

    Jag kan inte sluta tänka på hur jäkla grym du är.. vilken människa.. och vilken kämpe som dessutom redan anmält sig till en ny tävling.. DU ÄR MÄKTIG KARI !!!!! och vilket jobb petra och oliwer har gjort.. bästa service teamet…

    Hoppas hem resan går så bra som den kan.. med din fot och så.. vi är många som väntar på er här hemma i kalla gråa sverige och göteborg..

    Ha det så bra så länge och ta hand om er.. så ses vi på itrim!!

    kram på er allihop…

    från martina

  2. MAGGAN:

    Jag var mäkta stolt! När jag kunde säga till folk,att jag kände hela FAMILJEN!
    Jobbat som matrialare för Petra,en sån duktig tränare! Jag kan se henne när du tävlar, en sån inlevelse som hon har( hon ger allt)
    Sen har jag tappat många många KILO hos er! Med uppmuntrande och vänligt bemötande av er, då lyckas man.
    Mvh gamla Maggan

  3. Eva Lundahl - iTrimare:

    Nån har sagt att det var roligare förr när man kom hem efter att ha varit långt borta och fick berätta – nu vet ju alla allting redan m h a mail, bloggar, Resedagboken etc. Men det är ju det som är så himla skoj – att man kan delta medans det händer! Det här har varit otroligt roliga och spännande dygn för oss som har följt det hela på lååångt avstånd i realtid! Med bilder och allt. Helt fantastiskt! Tack för det Kari och alla andra inblandade – det är ju kul att läsa alla andras inlägg också. Nu ska jag förbereda mig för audition till Körslaget – det blir också skoj men inte fullt så slitsam för kroppen! :-)
    Välkomna hem allihop!
    Kram, Eva

  4. Stefan Zetterström:

    En förebild föder en annan förebild och helt plötsligt är jag indragen i tävlingar som håller på ett drygt dygn. För åtta år sedan satt jag bakåtlutad med fingrarna i ostbågspåsen efter någon innebandymatch i källarserien, tittandes på skidåkare, löpare och cyklister som såg ut att trötta ut sig, så där onödigt mycket. Fyllde 40, hade krattat för en present som innebar, ostbågar i kilovis, no mas. En Ironman sex år senare och jag lovade mig själv och min familj, no mas. Tyvärr var jag redan fast i missbrukarträsket (ett positivt missbruk, om det finns något sådant) och körde 2008, en Kalmar till jagandes Kari. Jag blev trött, men inte han. Lägret i juni 2008 hos Borås stolthet dök Kari, upp som jag tog lätt första intervallvarvet (tyvärr kom det fler varv). Han pratade om distanser jag då inte visste fanns. No mas ostbågar, bara köra och kul ska det bli.

    Trodde jag var klar med idoler!

    Kämpa Kari och respekt till Petra och Oliwer

  5. Pia Selmert:

    Hej på er mina kära och goa vänner! Det har varit så otroligt spännande att följa dig hela vägen Kari men med viss oro att något skulle gå fel. Ni är så starka tillsammans och du har världens goaste familj söm stöder dig i allt! Kram o puss på er vi längtar efter er! Pia & Arielle

  6. Ulla Olmats:

    Ja Kari vi säger det igen Du är Grym!!! Du är bäst!! vilken prestation Du har gjort. Tror inte man kan förstå omfattningen bara. Det har varit mycket spännande att följa allt på hemsidan. Nu hoppas vi att allt läker snabbt det som skall läkas och att vi snart får se dej på bena igen men det fixar du oxå det vet jag. Syns snart på Irtrim.
    Många kramar till er alla från Ulla Olmats med familj

  7. Roger:

    Härligt jobbat Kari!!!
    Det kallar jag riktig suomi Sisu vilken kämparanda och envishet det måste ha krävts av dig jag är mycket imponerad av din insats härligt kämpat!!

    Mvh/Roger

  8. Petri:

    Hoppas ni har det gott, har försökt ringa men det är svårt att komma fram. Det ni gjort är riktigt stort. Välkommen hem hjälte!!!

  9. Björn Motala:

    Hoppas att allt är bra med er.
    När ni landar är det 1,2 grader regn och grått.
    Tomtarna har börjat ses här och där.
    Sköt om er klä på er.
    Kramar från oss på Oxelgatan

  10. Christian Behre:

    Bäste Deca!
    För det är väl det Du kommer att kallas framöver inom ultrakretsar i alla fall i Sverige. Självklart borde Du ha priset för årets prestation på Svenska idrottsgalan! Tyvärr är ju kandiadaterna redan nominerade och Din prestation inte lika medialt känd som deras. Men i mångas ögon finns det ingen som kan mäta sig med vad Du har presterat. Grattis Deca!

  11. Carina Bergqvist:

    Grattis Kari!
    Du är för underbar som kan mentalt genomföra 10 Ironman i rad. Men så har du väldens finaste familj som finns där som en morot vid varje varv. Petra frågade mig sist på Lanzarote om det inte vore lockande att följa med er på dessa äventyr, då Micke också han har segt virke i sig som du Kari. Men igår när jag kom med förslaget så blev han inte alls intresserad efter att ha sett din fot- kan inte förså det? Sköt om dig själv och familjen!

    Kramar Carina Bergqvist
    och min man hänger nog på med grattiskramarna även om han nu inte sitter här vid datorn med mig ;) …han åker rullskidor tror jag!

Skriv en kommentar