Det är nu drygt fjorton dagar sen målgång i Mexico och World Challenge Deca Ironman (tio Ironman). Jag har testat att gå en hel kilometer. Två dagar i rad.

Det fungerar allt bättre. Det handlar  återigen om mod. Att våga testa gränserna. Läkarna på plats bedömde läkningstiden till ca tre veckor och det känns bättre dag för dag.

Efter att ha dansat några timmar i lördags natt, med många härliga vänner på Petras trevliga kalas – tack alla som var med, en oförglömlig kväll – så var fötterna ömma och svullna i två dagar. Och inte enbart knoppen. Varannan vatten, ni vet (så det var inte enbart fejk, Björn). Men nu vågar jag stödja allt mer på vänsterfoten. Trampdynan är fortfarande öm, men det går att ta några lätta joggingsteg. Som påminner om bättre tider.

Så än är det inte dags för hemmet. Det blir nog Sylvesterloppet på nyårsafton kl.12.00. En mil med start på Heden. Vi ses väl där, eller?