Löptest på asfalt, helt enligt planen. Med sikte på världscupen!

Gårdagens två löppass (2x45min.) gav precis de svar jag väntade mig. Det känns inget i fötterna när jag löper men svider lite under vänster trampdyna efteråt.. något stum i vaderna efter totalt 1,5 timme på asfalt. Därför delade jag upp det på två pass, för att inte slita för hårt och riskera några skador i onödan. Tålamod är nyckeln i nuläget, Det är dygt 17 veckor till första riktiga tävlingen, en dubbel Ironman i Österrike. Sen ytterligare fyra veckor till dubbeln i Ungern och fyra veckor senare går trippeln i Lensahn Tyskland. Då är vi redan i slutet av juli. Sex dagar senare, d.v.s lördagen den 1 augusti går Järnmannen i Kalmar, en vanlig Ironman. Är kroppen Ok tänker jag köra Järnmannen för 12:e året i rad… Sen är det 10 veckor till trippeln i Virginia och yttrligare fem veckor till Mexico. Som i år går som 10 x 1 Ironman per dag, m.a.o 3,8 km. simning – 18 mil cykel – 42,2 km. löpning (en mara) varje dag i tio dagar.

Om kroppen känns OK och finansieringen, i form av sponsorer, löser sig kör jag även Mexico i år. Jag har löst tävlingarna t.o.m Virginia, men Mexico äventyret kräver mer sponsorer för ro i hamn. Det vore trist att inte kunna ställa upp, men det löser sig, hoppas jag. För jag tror på en bra chans i totala Ultra Triathlon Världscupen, att komma top 5, kanske ännu högre. Redan 2008 kom jag på 6:e plats i den totala Värlscupen, med 236 poäng. Att vara frisk och skadefri, som jag sagt förut, är det som är viktigast, för att få en kontinuitet i träningen och fortsätta att utvecklas. Trots, eller egentligen tack vare, mina 51 år…