Med lite distans till tävlingen så kan jag ändå inte riktigt glädjas åt framgången. Eftersom Petri Hellberg vurpade otäckt under cyklingen, redan efter ca. 12 km gick han omkull och bröt nyckelbenet, handleden, ett finger och fick en otäck smäll mot huvudet. Han är kvar i Österrike men räknar med att kunna flyga hem imorgon. Det gäller bara att ha tålamod. Låta kroppen läka ihop och sätta nya mål. Det kommer alltid nya tävlingar och utmaningar.

Min andra klubbkompis, Stefan Zetterström gjorde en riktig kämpainsats och fick gräva riktigt djupt, men genomförde loppet och kom i mål som andre svensk någonsin på en dubbel Ironman. Grymt starkt jobbat!

Nu är det bara drygt tre veckor kvar till nästa världscup, som går i Ungern och är även det en dubbel Ironman. Med ny färsk erfarenhet har jag som mål att förbättra placeringen och tiden från Österrike. Men cykelbanan i Ungern är mycket mer kuperad så tider kan vara svårt att jämföra. 

Jag är ändå nöjd med första loppet. Trea i Europa i H50+ och tolva totalt. Jag gjorde min snabbaste simning någonsin, endast segraren hade snabbare varvtider på cykel och jag löpte mina snabbaste varv på slutet av löpningen. Jag tappade massor av tid på växlingar och klädbyten men det tar vi igen nästa gång.

Tack Petra och Oliwer som härdade ut i spöregnet som varade i sju-åtta timmar. Allting var blött och med bara +3 grader på natten är det glädjande att vi fortfarande är friska och det känns gött att vara hemma igen.