Det har varit en intensiv och bra tränings vecka med inriktning på mer intervaller och kortare pass. I fredags på hemväg från jobbet cyklade jag omkull och där var det nära att hela säsongen var över. Jag slirade omkull i lösgruset uppför hemmabacken och landade på vänster sidan och slog i huvudet, vänster arm, handled, höft och knä. Jag fick ta cykeln på axeln och halta hem. Handleden värkte så jag kylde ner den och jag trodde det skulle klara sig med det.

Handleden svullnade upp på kvällen så efter övertalning av Petra åkte jag till akuten på Mölndal och efter fem timmar, kl. 02.00 kunde jag åka hem, med mycket glädjande besked, inget var brutet. En muskelbristning och öm runt revbenen, en svullen handled med ligamentskador, men ingen fraktur. Handleden borde läka på ett par veckor, om inte kan det bli handkirurgen och ev. operation. Den hoppas jag kunna vänta med till efter säsongen och ett sönderskrapat knä läker fort.

Det är lite svårt att ta riktigt djupa andetag, men smärtan kan jag stå ut med. Som triathlet behöver jag ju inte ligga i soffan, det finns alltid något annat jag kan träna. Jag har t.o.m provat att springa idag, två gånger 45 min och det gick riktigt bra. Lite kortare och ytligare andning bara…

Petri påpekade att jag måste byta hjälm, eftersom den sprack och är därmed förbrukad. Nu blir det en kamp mot klockan för det är mindre än tre veckor kvar till dubbeln i USA. Jag kommer att skriva täta rapporter om läkningen och den kommande träningen. Jag är inte särskilt orolig, utan ser framåt. Men jag säger bara en sak: ANVÄND CYKELHJÄLM:) Och nyckelbenet är helt fortfarande, bara en sån sak…