Att det blåser på Lanzarote, det vet de flesta. Senaste dygnet har det friskat på ordentligt.Säkerheten för de tävlande ska alltid gå i första hand. Därför ställdes simningen in och starten flyttades fram två timmar. Nu skulle det bli en riktigt lång Duathlon tävling istället. Vi började med att springa en halv maraton, därefter skulle vi cykla 360 km och avsluta med två maraton, 84,39 km.
Den första löpningen gick riktigt bra, jag sprang strax under 1:45 h. på de åtta varven. Det var lugnt och kontrollerat hela vägen, jag bytte om till torra kläder och hoppade upp på min nya TREK projektone.

Det blåste ännu mer nu och de första nio kilometrarna var det en riktig ”betong motvind” och dessutom uppför mestadels, innan banan svängde av mot El Golfo. Trots att jag hade klätt mig väl kände jag att jag började frysa rejält och det här kändes inte alls normalt. Jag vågade inte ligga i bågen när jag cyklade förbi de djupa ravinen som stupade rätt ner i havet. Här skulle jag haft mina träningshjul istället, som är mindre vindkänsliga. Efter 15 km vände det tillbaka igen och redan nu hade jag börjat få frossa. Jag frös så jag skakade. Nu hade det det blivit mörkt och kastvindarna kändes luriga på den kurviga banan, med lavasten på ena sidan och stupen ner i havet på den andra och bäcksvart. Visserligen har jag bra belysning men jag började redan här fundera på om det här var värt att fortsätta. Trots medvinden ner mot Playa Blanca frös jag ännu mer. Det gick ändå riktigt fort i medvinden men jag bestämde mig för att prata med tävlingsläkaren vid varvningen.

Efter en nogrann undersökning avrådde han mig från att fortsätta för det rosslade rejält i luftrören så risken för större komplikationer var överhängande. Jag fick 500 mg paracetamol och skulle äta och vila en timme, men det kändes inte bättre. Jag frös fortfarande trots filtar och flera lager av kläder. Jag fick god hjälp av IUTA Presidenten Michael Gartner, som serverade mig mat och varmt gott te, Trots detta slutade jag inte att frysa så det var bara att följa doktorns rekommandation och bryta tävlingen.

Det är en ny Världscup tävling om tre veckor i Tampa i Florida och det är viktigare att bli frisk istället, än att riskera någonting. Fransmannen och Ultra legenden Guy Rossi och jag diskuterade vid en cykelrunda i mörkret mot El Golfo tidigare iveckan, att man skulle korta ner cykelvarvet till 18 km och köra 20 varv istället för 12. Detta framförde vi också till arrangören. Med detta väder som råder, med dessa kraftiga vindar som det ofta är här, är det verkligen något arrangörerna borde fundera allvarligt på. Som sagt: Säkerheten framför allt.
Efter ett varmt bad och två värktabletter har jag nu sovit fem timmar och det känns något bättre för tillfället så det var ett klokt beslut att inte fortsätta tävlingen. Jag får se om några timmar hur det känns… men nu är det bara att ta det lugnt. Jag kanske rullar några mil om vinden avtar, men jag borde nog stilla mig, det har trots allt varit en bra träningsvecka:)