Som yngre höll jag på med längdskidåkning, fotboll och volleyboll. Efter två diskbråck i ländryggen i början av nittiotalet blev jag bokstavligen en soffpotatis och motionerade knappt alls.

Den riktiga vändpunkten kom efter min andra operation. Jag och min fru Petra hade i augusti 1997 fått vår son Oliwer och det var inte bara Petra som hade gått upp i vikt. Samma jul vägde jag 106 kilo och kunde jogga i max tio minuter innan knäna värkte. Det var dags att göra något.

Istället för löpning tog jag mig till Valhallabadet. Jag började simma en del. En till två kilometer. Hörde talas om triathlon. Och anmälde mig till Järnmannen i Kalmar, sju månader senare.

Det gick. Jag klarade av min första Ironman 1998 på lite knappt fjorton timmar.

Idag, tolv år senare, har jag avverkat 25 Ironman, fem dubbla Ironman  och fyra trippel Ironman. Jag bland annat varit i Malaysia, Australien, Österrike och vunnit Ultra Man Hawaii World Championship i min åldersklass (H50). Men framförallt genomförde jag i november 2008, som förste svensk, World Challenge Deca Ironman – inofficiella VM på tiodubbel-Ironman.

Med tiden 8 dygn, 20 timmar och 6 minuter lyckades jag komma i mål som tvåa (etta i klassen M50-59, femma genom alla tider).

2009 körde jag bl.a tio Ironman på tio dagar, det var riktigt häftigt. Jag körde även alla sex deltävlingarna i Ultratriathlon Världscupen 2009 och kom på en slutlig fjärde plats totalt, bland drygt 100 talet startande.

2010 blev ett mellanår, med endast en trippel i Tyskland. Detta beroende på att jag opererade ryggen två gånger på sommaren, men främst p.g.a att jag den 15 augusti 2010 belev påkörd av en mötande bil. Jag cyklade och en mötande bil gör en vänster sväng utan att blinka så jag frontal krockar och flyger över motorhuven och landar med huvudet före i asfalten. Jag fick bl.a en fraktur på C6, sjätte halskotan. Det blev drygt tre månader med stödkrage och mycket begränsad rörlighet. Det blev ingen 20 dubbel i Mexiko, som var planerat.

Nu blir det 10 Ironman på 10 dagar med start den 30 september 2011. Rehab träningen går vidare och jag börjar komma tillbaka så smått. Men det har varit segt bitvis och min huvudvärk har inte gått över helt ännu. Det är bara att kämpa vidare…