efter morgonens test får jag avstå Sylvesterloppet. Löpning på asfalt är för påfrestande för trampdynan, jag har kunnat jogga lätt på mjukare underlag, men asfalten får vänta. Det är bättre att jag skyndar långsmat, än att jag ”dönar på” för tidigt. Fortfarande igår trodde jag att det skulle bli start, men tji fick jag.. men det går flera tåg.. Det kommer ett nytt år med nya möjligheter… GOTT NYTT ÅR!!!
ser ut som en möjlighet, men om jag startar avgörs först på morgonen. Det beror på hur foten reagerar på uppvärmningen. Det är ju “fettkudden” i trmpdynan som ska fungera som en dämpning, som varit mycket illa däran och är ännu inte alls helt läkt. Men jogging i slow-motion under ca. en timme borde vara möjligt, utan att riskera något för framtiden. Det som är kritiskt nu, är att inte förfrysa foten, för sen är det kört. Men jag ser fram emot att träffa ER på Heden kl. 12.00 på Nyårsafton… Lycka till.. och Gott Nytt..
är det som fungerar bäst just nu. Styrketräning blir allt viktigare, ju äldre jag blir, för att kunna bibehålla och t.o.m fortsätta att utvecklas. För att kroppen ska orka med den ökande träningsmängd som de närmaste åren innebär, gäller det att det finns en balans och en grundstyrka för att slippa skador. Det gäller att få tillräcklig vila mellan passen så mer är inte alltid bättre…Men för att lyckas med mina egna målsättningar för framtiden och för att bli så bra som jag kan. Att uppnå min fulla potential i ULTRA TRIATHLON skulle det behövas en heltids satsning, med mer vila för att tillgodogöra mig den träningsmängd som behövs. MER och FLER SPONSORER är lösningen.. men var hittar jag dem. Jakten går vidare..
Det känns att en timme av långsam jogging är precis vad jag orkar med just nu och det varvar jag med promenader, för att inte gå på för hårt. Till detta lägger jag in korta styrkepass för att sakta men säkert komma tillbaka till den nivå, där triathlon träningen kan börja. Fortfarande hadlar det om återhämtning, rehab träning och jag har upptäckt att jag behöver mer tid för att vara helt återställd. Så nu har jag verkligen lyckats med min ambition: Att komma ur form…
Jag och familjen önskar ALLA en riktigt GOD JUL! Passa på att njuta av julmaten och unna ER lite extra… Det är inte det du äter mellan jul och nyår som räknas. Utan det du äter mellan nyår och jul…
Lugna och korta promenader med fokus på nästa säsong. Senaste veckan har enbart handlat om korta promenader, ingen träning ännu. Men nästa vecka kommer att innehålla några kortare simpass och mer promenader. Det blir nog inget Sylvesterlopp, möjligen den kortare som promenad, men även det är nog för långt..
Tävlingssäsongen börjar ta form och träningns upplägget blir anpassat efter det. Det börjar med en dubbel Ironman i Österrike sista helgen i maj. Fyra veckor senare går en dubbel IM i Ungern och ytterligare fyra veckor senare trippeln i Lensahn Tyskland. Lensahn ligger endast ett par mil från Puttgarden, så det är bara 50 mil från Götaborg. Har Ni inget annat för ER sista helgen i Juli, är ni välkomna att heja… Alla tre tävlingarna ingår i Ultra Triathlon Värlsscupen. Sen i oktober kommer det en trippel i Virginia, USA. Avslutningen för 2009 sker i Monterrey, Mexiko och denna gången med 10 x 1 Ironman per dag. Inte som i år, med allt i ett svep. Vi får se hur jag ligger i den totala Världscupen och hur kroppen mår, om jag ska köra Mexiko 2009. Mitt stora fokus ligger på 2010 och 2009 kommer att bli en försiktig upptrappning med ökad mängd och distans träning där kroppen får tala om hur hårt jag kör. Jag kör definitivt “The Real Deca 2010″ m.a.o 10 Ironman, med 38 km simning - 1800 km cykel- och 422 km löpning. Nu har jag ju massor med erfarenhet från årets race, som gick långt bättre än alla drömmar, men det finns saker jag kan finslipa till 2010. Tålamod och mod kombinerat med utmanande och stimulerande delmål med en mental avvägning av realism i lagom doser… så kroppen är hel och skadefri. (Ett köttsår under foten räknas inte). jag ska ju ändå komma ur form nu så det stör inte nämnvärt… jag lär mig av detta för framtiden och får ut mycket positivt, som ex. lite extra vila, m.a.o ganska gött egentligen..
Sen kör jag ju Järnmannen i Kalmar för 12 året irad, den går sex dagar efter trippeln i Tyskland. Det är Sveriges enda Ironman distans och går första lördagen i augusti. Återigen lyssnar jag på kroppen och bestämmer “game-plan” efter det.. men det blir ju lite som ner varvning för att se att kroppen håller och få bort det värsta slagget ur kroppen…
Till min stora glädje har jag bokat några föreläsningar redan till januari och februari nästa år. Det känns mycket inspirerande att få berätta lite mer mina strapatser samt målsättningar och kanske motivera fler att komma igång med motion i allmänhet och triathlon i synnerhet. Det första tillfället var på Jonsereds skola, för Oliwer och hans skolkamrater. Det kommer att bli en hel del föreläsningar framöver. Har ni intresse av att på erat företag eller er förening höra mer om mina genomförda och kommande utmaningar, är ni välkomna att höra av ER:
Lite förenklat kan man säga att jag startade ett nytt maratonlopp var nionde timme. Till saken hör att jag fortfarande aldrig har sprungit en vanlig halv eller hel marathon, utan att värma upp med simning och cykel först. Det som vi alltid gör i triathlon.
Det är nu drygt fjorton dagar sen målgång i Mexico och World Challenge Deca Ironman (tio Ironman). Jag har testat att gå en hel kilometer. Två dagar i rad.
Det fungerar allt bättre. Det handlar återigen om mod. Att våga testa gränserna. Läkarna på plats bedömde läkningstiden till ca tre veckor och det känns bättre dag för dag.
Efter att ha dansat några timmar i lördags natt, med många härliga vänner på Petras trevliga kalas - tack alla som var med, en oförglömlig kväll - så var fötterna ömma och svullna i två dagar. Och inte enbart knoppen. Varannan vatten, ni vet (så det var inte enbart fejk, Björn). Men nu vågar jag stödja allt mer på vänsterfoten. Trampdynan är fortfarande öm, men det går att ta några lätta joggingsteg. Som påminner om bättre tider.
Så än är det inte dags för hemmet. Det blir nog Sylvesterloppet på nyårsafton kl.12.00. En mil med start på Heden. Vi ses väl där, eller?
En verklig inspirationskälla, som berättar att det inte finns några genvägar. Det måste finnas en riktig grund för att bygga vidare. När jag lyssnar på honom känner jag mig som en junior. Jag hoppas att jag har många år av utveckling framför mig.
Bernt håller fortfarande en mycket hög nivå. Jag får hoppas att han inte bestämmer sig för att börja med triathlon. För då sopar han banan med oss övriga. Cykel och löpning behärskar han till fullo redan. Tack för en inspirerande föreläsning Bernt. Tack även till Marcus och Richard, som hämtade mig. Och körde hem mig.
Skrivet av Niklas Hellerstedt, webbproducent (2008-12-04)
“51-årige Kari Martens kom hem till Partille i går kväll efter att ha genomfört Mexicos tiodubbla ironman förra veckan. Trots en trasig fot är han inte avskräckt.
Grattis, du kom tvåa i tävlingen och är den förste svensk som lyckats genomföra en sådan prövning.
- Ja, det gick helt ofantligt bra. Simningen gick bättre än jag hade väntat mig och cyklingen flöt på, där vet jag att jag är stark. Där kom jag till och med upp i täten, vilket var osannolikt. Fast på löpningen trodde jag att de skulle komma ifatt mig.”