Jag körde min tuffaste trippel förra helgen, med den avslutande tredje maran på 11h 22min.

Jag kom ändå på en elfte plats totalt och har avancerat ytterligare i den totala världscupen.

Varför blev det så här? Jag fick kramp i ländryggen och kunde inte gå normalt. Det berodde säkert på flera orsaker, bl.a att jag körde rätt tufft på cykeln. Simningen gick annars ganska planenligt, men blev något för ryckigt för att vara perfekt. På cykel var jag uppe och “köttade” på så vinnaren Markovic hade svårt att hänga med ett tag. Han åkte på en varning och gult kort för att han låg för nära. Inom de tio meter som är gränsen för det tillåtna. På natten fick jag betala lite för den hårda forceringen och tappade lite tid - som jag alltid gör på natten - men jag tror jag börjar komma underfund med orsakerna här också. Sedan växlade jag som sjua efter cyklingen och hade en jämn och stabil löpning de två första marorna. Dock forcerade jag lite väl andra halvan av första maran, men jag lär mig.

Sedan kom det en riktig regnskur, med inslag av hagel och det blev ruskigt kallt. De andra medtävlarna tog regnskydd under träden, men jag fortsatte i regnet och blev givetvis helt nerkyld. Då högg krampen in i ryggen som en kniv. Trots två besök i massagetältet och försök med värmesalvor och annat släppte inte krampen. Den blev bara värre och värre. Speciellt i uppförsbackarna, som jag till slut fick gå uppför baklänges. För att komma framåt fick jag rusa 30-50 meter i taget, från lyktstolpe till nästa träd, från trädet till ett staket för att vila. Långsamt kom jag framåt. Det gick knappt att få in luft och det är tufft att göra en mara och hålla andan. Därför de många stoppen - en måste ju andas ibland!

Annars hade jag en bra tid på gång, klart under mitt tidigare personliga rekord. En möjlig 5:e-7:e plats var i sikte. Men jag har inget att skylla på, jag var inte bättre just då.

Det är även så att kroppen inte är helt återhämtad efter de två dubbla Ironman som jag kört de senaste veckorna. Men jag gjorde en satsning utan att feglira, jag körde så mycket det gick, när det gick. Det kommer svackor under ett race, även under kortare lopp än en trippel, men det går att komma igen. Ge aldrig upp.

Ett stort tack till världens bästa supportcrew: Petra, Oliwer, Stefan och Gisela stöttade hela vägen in i mål. Utan ett bra team är ultratriathlon en omöjlighet. TACK!

På lördag är det åter dags för Järnmannen i Kalmar, den tolfte i rad och det känns som kroppen börjar komma igen. Nu får detta bli som en lång träningsdag med betoning på återhämtning. Men väl uppe i sadeln är det väl som vanligt, svårt att hålla igen. Sen är det bara ta sig hem, bäst man kan. Vi ses på banan och lycka till alla som ska köra.

En timme före själva pre-race meetingen på Järnmannen i Kalmar, håller jag ett föredrag om min världscupsatsning i ultratriathlon. Jag berättar om mina senaste tävlingar med bl.a Deca World Challenge (10 Ironman) i Mexico i november 2008 och årets genomförda tävlingar i världscupen (två dubbla & en trippel). Jag berättar också om nya satsningar. Ni är alla hjärtligt välkomna! Vi ses i Kalmarsalen.

Det blev en elfte plats i Tyskland efter en tuff avslutning.

Det tredje marathonloppet tog 11h 22min. Elva timmar och tjugotvåminuter! Jag hade kramp från sätesmusklerna till bröstryggen. Jag kunde inte stå eller gå upprätt och inte andas in ordentligt. Jag fick gå 30-50 meter i stöten. Från lyktstolpe till lyktstolpe. Sen vila. Och försöka dra några andetag.

Det var på ren vilja jag tog mig framåt längs banan. Det var inte ens roligt hela tiden. Men att ge upp och bryta var aldrig aktuellt. Jag avancerar i alla fall i den totala världscupen.

Nu ska jag på naprapatbehandlig. Det är ju Järnmannen i Kalmar på lördag som hägrar. Den missar jag inte för allt smör i Småland.

Ett stort tack till Oliwer, Petra, Stefan och Gisela för allt ert tålamod.

En utförligare tävlingsrapport kommer imorgon.

En vecka på hårdförläggning med sovsäck och luftmadrass - uppladdningen inför årets viktigaste tävling har varit perfekt, trots pyspunka… på luftmadrassen. En riktig deca boot camp!

Med det härdar. Vad gör man inte för att få tävla, trots svårigheter att hitta fler sponsorer. En husbil vore perfekt.

Formen känns äckligt bra! Jag ska sätta personligt rekord - med minst en timme.

Det utlovas till och med mitt favoritväder på fredag - spöregn. Det kan inte kännas bättre. I’m loving it!

Nu är åter dags för tävling och det blir bara roligare, ju längre det är:)

Fredagen den 24 juli 07.00 går startskottet för Triple Ultra Triathlon i Lensahn, Tyskland. Det var här jag började min Ultra Triathlon-satsning för exakt ett år sedan. Då blev det en åttonde plats i min första ultratävling - klart över förväntan.

Det har blivit totalt 18 stycken Ironman-distanser under mitt första år. Kroppen håller och jag är frisk och skadefri, det känns riktigt inspirerande att åter få köra en trippel. Nu har jag med mig massor av nyttig erfarenhet som jag skaffat mig den “hårda vägen”. Min förhoppning är att jag ska komma i mål på en tid under 42 timmar, (förra året hade jag 42:50). Är vädret bara någorlunda hyffsat, helst ingen blixthalka och drivis så ska det nog vara realistiskt. Ni kan som vanligt följa tävlingen här på min sida. Ni får gärna skriva glada tillrop och hejaramsor, det värmer och inspirerar.

Efter två deltävlingar är jag på sjätte plats i den totala världscupen i Ultra Triathlon.

Förra året blev jag sexa i totalcupen men i år har jag ambitionen att komma top fem. Det blir spännande att se hur långt min satsning räcker. Den 24 juli är det dags igen och denna gång är det en trippel Ironman i tyska Lensahn, som ligger knappt 5 mil söder om Puttgarden. Det är ett mycket tufft startfält i år, med drygt femtiotalet startande. Men jag siktar på att förbättra min Sverige-bästa tid, som är 42h 50min. Jag har kapacitet att komma under 42 timmar, om inte vädret blir alltför dåligt. Förra året kom jag på en åttonde plats och siktar i år på att förbättra den. Ni kommer att kunna följa tävlingen och få löpande uppdateringar här på min sida.

Lördagen den 1 augusti kör jag Järnmannen i Kalmar. En vanlig Ironman bara sex dagar efter trippeln. Jag får se hur kroppen mår. Men det får bli som nerjogg, om inte annat

I julinumret av den svenska upplagan av Readers Digest / Det Bästa - världens mest lästa tidskrift är det en artikel med undertecknad på hela tolv sidor.

Avkopplande sommarläsning för hängmattan. Med nya fina bilder tagna av Niklas Bernstone och en dagbok om mitt Deca Ironman World Challenge-äventyr i Mexiko. Den finns att köpa hos Inter Press återförsäljare. Man kan naturligtvis även prenumrera på Det Bästa, om man vill. Kolla gärna in deras hemsida. www.readersdigest.se