Handleden värker mest nu när jag skriver men inte längre när jag simmar. Den värker allt mindre dag för dag. Revbenen är också mycket bättre. Jag skulle simma femtusen i tisdags men det blev bara två. 

Onsdag och torsdag har jag simmat igen i tävlingsfart och slagit pers på 3000 m två dagar i rad. Även tangerat pers på 3800 m blev det av bara farten.  Uppladdningen sista veckan har inte varit optimal, men det kunde varit mycket värre. Så jag ska inte klaga  eller komma med bortförklaringar, utan bara konstatera att jag har en ny frisk hjälm.

Jag ser fram emot USA äventyret i de djupa skogarna i Virginia där banorna är de mest kuperade på hela Världscup touren. Det kommer att bli uppdateringar några gånger per dag via långsamma teleledningar. Håll utkik på sidan här så får ni de senaste från tävlingen. Jag kör dubbel Ironman, som ingår i Världscupen och den startar lördagen den 10 oktober 07.00 lokal tid. Trippeln startar redan på fredag morgonen. 

Tackvare den gamla hjälmen kan jag visualisera att jag redan är igång på dubbeln i Virginia och snart i mål. Hur det går? Ja det får ni vänta med, en dryg vecka till. Sen är der bara fyra veckor till Mexiko efter det och tio Ironman på tio dagar. Häftigt och ni kan givetvis följa tävlingarna här på sidan, om bara data kommunikationerna är med oss:)

Tack för alla kommentarer och mail som trillat in efter Sportspegeln, mycket uppskattat, det värmer och även ett stort tack till team Bernt Lagergren på TV-Sporten som gjorde detta möjligt.

Det har blivit lite mindre träning denna veckan, dels för att jag haft föreläsningar på bl.a SU,  men främst p.g.a mina ömmande revben. Handleden läker allt mer så jag kommer att starta på dubbeln i Virginia om exakt två veckor. Sen får jag se hur mycket skadorna ev. hindrar min framfart, men jag ska i mål, det är min absoluta övertygelse.

Om Ni bänkar Er framför Sportspegeln på söndag så kommer Ni att få se natusköna träningsbilder från Jonsered med omnejd:)

Imorgon blir det en tredje föreläsning på SU. Denna gången är det på Sahlgrenska, de två tidigare föredragen var på Mölndal och Östra sjukhuset i förra veckan. Det är ett samarbete med friskvårdsdagarna på SU, där personalen har möjlighet att få inspireration och lite tips till nya hälsosammare vanor. Att det är vi själva som sätter begränsningarna och vi klarar av mycket mer än vi tror.

Handleden blir allt bättre men revbenen ömmar rejält. Möjligen befarar man en spricka i ett revben för smärtan har tilltagit mer och mer. Men jag har både cyklat och sprungit så det kan ju också vara orsaken. Nu blir det två hela vilodagar från träning och sen kör jag ett tuffare test i helgen. Jag kommer att köra ett kortare testlopp med simning, cykel och löpning, för att känna hur kroppen svarar. Samtidigt får jag ett besked på om skadorna ev. hindrar min framfart något och utifrån det går jag sen vidare. Som det känns idag så tror jag på en start i USA om drygt två veckor. Men helgens testlopp får ge den slutliga bekräftelsen på att allt är OK:)   

Ett team med Bernt Lagergren från TV-sporten har filmat min träning under två dagar. Reportaget är planerat att sändas nu på söndag, den 27 september. Det blev mycket varierad och omväxlande träning. En inblick i en Ultratriathlets vardag med mycket frisk luft, bra och soligt väder som ger er härliga, natursköna vyer från Jonsered med omnejd. Det ska bli riktigt spännande och jag hoppas att ni har möjlighet att se det:)

Det har varit en intensiv och bra tränings vecka med inriktning på mer intervaller och kortare pass. I fredags på hemväg från jobbet cyklade jag omkull och där var det nära att hela säsongen var över. Jag slirade omkull i lösgruset uppför hemmabacken och landade på vänster sidan och slog i huvudet, vänster arm, handled, höft och knä. Jag fick ta cykeln på axeln och halta hem. Handleden värkte så jag kylde ner den och jag trodde det skulle klara sig med det.

Handleden svullnade upp på kvällen så efter övertalning av Petra åkte jag till akuten på Mölndal och efter fem timmar, kl. 02.00 kunde jag åka hem, med mycket glädjande besked, inget var brutet. En muskelbristning och öm runt revbenen, en svullen handled med ligamentskador, men ingen fraktur. Handleden borde läka på ett par veckor, om inte kan det bli handkirurgen och ev. operation. Den hoppas jag kunna vänta med till efter säsongen och ett sönderskrapat knä läker fort.

Det är lite svårt att ta riktigt djupa andetag, men smärtan kan jag stå ut med. Som triathlet behöver jag ju inte ligga i soffan, det finns alltid något annat jag kan träna. Jag har t.o.m provat att springa idag, två gånger 45 min och det gick riktigt bra. Lite kortare och ytligare andning bara…

Petri påpekade att jag måste byta hjälm, eftersom den sprack och är därmed förbrukad. Nu blir det en kamp mot klockan för det är mindre än tre veckor kvar till dubbeln i USA. Jag kommer att skriva täta rapporter om läkningen och den kommande träningen. Jag är inte särskilt orolig, utan ser framåt. Men jag säger bara en sak: ANVÄND CYKELHJÄLM:) Och nyckelbenet är helt fortfarande, bara en sån sak…

Idag och imorgon kommer ett team med Bernt Lagergren från TV-sporten att följa med på några tränings rundor och göra ett reportage för sportspegeln, som kommer att sändas om någon vecka. 

Jag ska hålla tre stycken föredrag på SU den kommande veckan. Det började med Mölndal igår och fortsätter på Östra imorgon och avslutas med ett föredrag på Sahlgrenska Universitets sjukhuset nästa vecka. Det känns roligt att få dela med mig av mina erfarenheter från mina tävlingar och den “resa” som jag gjort, från soffpotatis till tio Ironman. Förhoppningen är också att det ska inspirera fler till att våga tänja sina gränser, att kliva utanför boxen och våga göra det omöjliga möjligt. Att fler ska börja med nya sundare vanor och förbättra sin hälsa i förebyggande syfte. Varje resa börjar med ett enda litet steg:)

Gårdagens cykeltur var härligt uppfriskande med riktigt ihärdigt spöregn i mer än tre timmar. Jag slipper ju myggen… Det gäller att tänka positivt när inte vädret är perfekt, det är ju inget jag kan påverka. Det är inget att ödsla energi på, att bli irriterad över lite regn.

Det har blivit en bra återhämtningsvecka med ca 45 mil cykel. Idag blir det ett löppass på ca en timme. Jag hoppar över det tänkta tre mils passet, kroppen känns lite sliten fortfarande. Det är bättre att lyssna till kroppens signaler än att gå på för hårt, för tidigt.

Det är nu fyra veckor kvar till dubbeln i Virginia och sen ytterligare fyra veckor till tio gånger en Ironman i Mexiko. Det känns att kroppen återhämtar sig bra och planeringen håller. Nu är det bara att fortsätta på den inslagna vägen. Jag har avverkat tio Ironman distanser på tre månader, det återstår tolv Ironman innan säsongen är över. Jag ser verkligen fram emot de två sista tävlingarna, formen är i stigande ju längre säsongen går. Frisk och skadefri är det som gäller…

Det har blivit några promenader och tre dagar med cykel. Det känns förvånansvärt bra redan nu och imorgon blir det ett längre cykelpass. Det blir improvisation, helt efter kännsla, allt mellan 12 och 20 mil. Det viktigaste är att inte slita ut utan återställa kroppen i stridsdugligt skick. Det känns riktigt spännande inför de två avslutande tävlingarna i världscupen. Krafterna återvänder allt snabbare och jag ser fram emot de avlutande tio gånger en (10×1) Ironman i Mexiko i november. Men först har jag en dubbel Ironman i Virginia om fyra veckor som går på mycket kuperade banor. Nu plockar jag bort ytterligare ca. 3 kg för att kunna hävda mig ännu bättre i uppförsbackarna runt Lake Ana i Virginia, USA. 

Jag putsade mitt pers på dubbel Ironman med exakt 30 minuter i Slovenien. Detta tack vare en  bra cykeltid på de 36 milen, 11 tim 28 min. Detta trots lite strul med belysningen igen.. Däremot tappade jag nästan 20 min på simningen, mot min bästa tid, som denna gång avverkades i öppet vatten, en liten sjö med temp på ca 24-25 gr. Det är svårare med orienteringen och vid varje vätske påfyllning fick vi simma in till land för att dricka och det gjorde lite extra meter. På löpningen höll jag ihop det bra och tappade endast ca 10 min mot min bästa tid. Sen gjorde säkert den snabbare cyklingen att jag inte riktigt orkade spurta på löpningen men en putsning av pers med 30 min får duga. Jag är fullt nöjd med det och det blev återigen en elfte placering i sammandraget. Det är väl bara att inse att jag inte är bättre än så på de här “kortare distanserna” i år. Därmemot förstärkte jag min fjärde plats i den totala världscupen och nu återstår endast två deltävlingar, nämligen Vireginia om knappt fem veckor, åter en dubbel och säsongs avslutningen i Mexiko med 10 x 1 Ironman. En Ironman per dag i tio dagar, det blir något att bita i. 

Jag har haft placeringarna 12-10-11-11 på de fyra första världscup tävlingarna så jag har varit väldigt jämn, utan att få till den riktiga spetsen. Att tampas om top 10 placeringar på dubbel Ironman redan i år är nog t.o.m något över förväntan. På trippel visste jag att jag hävdar mig bättre, tack vare åttonde placeringen redan i debuten på trippeln förra året. Att jag håller en fjärde plats i totalcupen är grymt häftigt, det är nu 91 man som tagit poäng i sammandraget. Målet är ju top fem i år.

Jag tycker att jag fortfarande lär mig mer och mer för varje tävling så det känns spännande inför nästa säsong. Då kommer det att bli VM på dubbel IM i Ungern i juni och EM på trippeln i Tyskland i juli. Sen kommer årets höjdpunkt World Challenge Deca Ironaman i Mexiko i november, “The Mother of Deca”. Den riktiga Deca som innebär 38 km sim - 1800 km cykel - 422 km löpning och då ska jag under 200 timmar är målet. Ni vet att världsrekordet är 192 tim 8 min. och det siktar vi mot 2012.. låter det galet? Nja, kanske men jag tycker att det ska bli ganska häftigt, framför allt känns det som en bra och motiverande utmaning. Nu ska jag ut och njuta av solen… promenerandes.