Som yngre höll jag på med längdskidåkning, fotboll och volleyboll. Efter två diskbråck i ländryggen i början av nittiotalet blev jag bokstavligen en soffpotatis och motionerade knappt alls.

Den riktiga vändpunkten kom efter min andra operation. Jag och min fru Petra hade i augusti 1997 fått vår son Oliwer och det var inte bara Petra som hade gått upp i vikt. Samma jul vägde jag 106 kilo och kunde jogga i max tio minuter innan knäna värkte. Det var dags att göra något.

Istället för löpning tog jag mig till Valhallabadet. Jag började simma en del. En till två kilometer. Hörde talas om triathlon. Och anmälde mig till Järnmannen i Kalmar, sju månader senare.

Det gick. Jag klarade av min första Ironman 1998 på lite knappt fjorton timmar.

Idag, tio år senare, har jag avverkat 23 Ironman och en trippel-Ironman. Där jag bland annat varit i Malaysia, Australien, Österrike och vunnit Ultra Man Hawaii World Championship i min åldersklass. Men framförallt genomförde jag i november 2008, som förste svensk, World Challenge Deca Ironman - inofficiella VM på tiodubbel-Ironman.

Med tiden 8 dygn, 20 timmar och 6 minuter lyckades jag komma i mål som tvåa (etta i klassen M50-59, femma genom alla tider).