Jag fick möjlighet att vara med på en intressant föreläsning med den evigt unge cyklisten Bernt Johansson, med bland annat ett OS-guld i Montreal 1976.

En verklig inspirationskälla, som berättar  att det inte finns några genvägar. Det måste finnas en riktig grund för att bygga vidare. När jag lyssnar på honom känner jag mig som en junior. Jag hoppas att jag har många år av utveckling framför mig.

Bernt håller fortfarande en mycket hög nivå. Jag får hoppas att han inte bestämmer sig för att börja med triathlon. För då sopar han banan med oss övriga. Cykel och löpning behärskar han till fullo redan. Tack för en inspirerande föreläsning Bernt. Tack även till Marcus och Richard, som hämtade mig. Och körde hem mig.