En snabb tillbakablick på året som gått! Det är populärt med årskrönikor av alla de slag så här i början av ett nytt år så här kommer en till. Jag ska summera min världscupsäsong i Ultra Triathlon, som innehöll sex deltävlingar och gav en slutlig fjärdeplats bland drygt 100 startande.

Det började i maj med en Double Ironman i Neulengbach i Österrike. Det regnade och serviceteamet frös men jag kom på elfte plats efter ett väl genomfört lopp. Min klubbkompis Stefan Zetterström kämpade sig också i mål, men Petri Hellberg vurpade på cykeln och bröt nyckelbenet. Det förstörde hela hans säsong.

Fyra veckor senare körde jag på nytt en Double Ironman i Ungern. Återigen öste regnet ner, men jag älskar regn, så det blev en tiondeplats.

Inför Triple Ironman i Lensahn, Tyskland i juli var målet att förbättra min åttonde plats från 2008. Tyvärr fick jag kramp i ryggen under tredje maratonloppet, som tog över elva timmar. Jag lyckades kämpa mig i mål på en elfteplats till slut. Sex dagar senare körde jag Järnmannen i Kalmar som ren återhämtning efter strapatserna i Tyskland.

I augusti körde jag Double Ironman i Slovenien och kom på elfte plats. Här var även Stefan med igen och gjorde ett starkt lopp. Fem veckor senare körde jag Double Ironman i Virginia, USA och kom sjua.

Avslutningen i november var Deca Ironman i Monterrey, Mexiko. En Ironman per dag i tio dagar. Jag hade maginfluensa i sex dygn men trots detta klarade jag av att fullfölja varje dag. Det blev åter en sjundeplats totalt men på sista etappen lyckades jag knipa en andraplats så slutupplevelsen är ändå mycket positiv. Här hade jag ett enormt stöd av mitt serviceteam, Oliwer och Petra, som är med på alla tävlingar. Utan dem skulle det inte vara möjligt att genomföra en tävlingsäsong, eller ens en Ultra Triathlon-tävling. De är den viktigaste kuggen i teamet.

Jag hade som mål inför säsongen att komma topp fem i den totala världscupen och det blev en fjärdeplats. Så jag är nöjd med säsongen som helhet. Jämnheten är en av mina styrkor och jag lyckades fullfölja alla tävlingar, trots en del strapatser på vägen.  Jag körde 22 Ironmandistanser på sex månader. Det sliter på kroppen så klart. Därför nådde jag ingen topplacering förra säsongen men prioritet var totalcupen, så i år (2010) kommer jag att ha ett annorlunda upplägg.

Jag kommer att köra tre Ultra Triathlon-tävlingar 2010. Double Ironman i Österrike i maj, VM på Triple Ironman i Tyskland i juli och säsongens absoluta höjdpunkt: Double Deca World Challenge i Mexiko. 76 km simning - 3600 km cykel - 844 km löpning, med start den 14 november.

Det blev även en hel del föreläsningar förra året och medial uppmärksamhet. Här kan ni se när jag blev intervjuad av Mats Nyström i morgonsoffan i SVT.

Ni kunde följa min tävling i Mexiko i november i radio, via direktreferat i morgonprogrammet Rivstart på Bandit Rock 104,8 och Bernt Lagergren på SVT gjorde ett reportage som visades i Sportspegeln, titta gärna på det.

Hoppas att ni fortsätter att följa mig här på bloggen och via Twitter. Jag önskar alla ett riktigt häftigt 2010!

Ett stort tack till alla som följt min sida under året och tack för de inspirerande kommentarer som NI skickat, fortsätt gärna med det.

Det är spännande med ett nytt decenium och alla de nya utmaningar som väntar oss. Det enda som behövs är ett beslut, att sätta upp några trevliga och lustfyllda mål som är tillräckligt utmanande för att vi ska anstränga oss lite extra. Nu har vi åter chansen att ta tag i allt det, som vi eventuellt inte hann med under 2009.

En bra målsättning för 2010 skulle kunna vara att Ni är ute minst en halv timme mer varje dag, vi sitter inne för mycket, frisk luft är nyttigt:-)  När ni ändå är ute kan det vara lämpligt att ta en promenad eller varför inte en liten jogging tur ibland, några gånger i veckan. Eller en tur till simhallen, det går t.o.m att cykla dit. Lyckas ni med några pass i veckan, då är ni snart blivande triatleter… mycket rolig och omväxlande träning. Våga tänka nytt, sätt upp mer utmanande mål så blir 2010 ett kanon år!

Vilopulsen på morgonen var 45 och det kan låta Ok för många, men jag ligger på en vilopuls neråt 35 om jag är helt utvilad. Därför hoppade jag över den tänkta simningen och det är mest promenader som gäller fortfarande. Vilopulsen ska neråt 38 innan jag börjar med träning…

Som jag skrivit om tidigare så gäller det verkligen att ha tålamod nu och inte stressa kroppen för tidigt. Utan att istället låta tiden ha sin gång och ge mig själv den åtrehämtningen som verkligen behövs. Av egen  erfarenhet har jag förr varit igång för tidigt och inte vågat komma ur form,  utan små fuskat med några löppass då och då. Detta gjorde att jag stod stilla under många säsonger och fick inte den utveckling och förbättring som jag önskade. Men det trodde jag var helt normalt, att jag som en “gammal gubbe”, fick vara nöjd att bibehålla den nivån jag hade.

Det är väl här många av oss gör det största felet och som även jag gjorde tidigare. Att vi inte vågar tro på att vi kan utvecklas fortfarande, trots att vi hunnit bli lite till åren. Du eller jag är aldrig äldre än vi gör oss. Eller som Petra, min fru brukar säga: “Gubbe och käring” är inte en ålder, utan ett tillstånd, som beror på hur vi beter oss:-) Jag kan väl erkänna att även jag kan ibland vara lite “gubbig”, men det gäller att leva i nuet och se möjligheter och inte bara hinder. Att se den utvecklings potential som vi faktiskt har, att ha en positiv inställning och ta vara på alla möjligheter vi faktiskt har.

En kanonbra sista dag gav en andraplats för dagen och sjundeplats totalt.

En kontrollerad simsträcka där jag kom upp som andra man ur vattnet. Därefter stabil cykling där jag hade bestämt mig för att inte “röka ut mig” utan istället spara krafter. Jag växlade som trea och höll sedan ett stabilt tempo på löpningen.

Jag känner mig sliten såklart, men är relativt fräsch muskulärt.

Nu iväg till dopingkontroll.

Här är mitt team. Mina hjältar! Tack!

Sista starten närmar sig. Nu är det “bara” en Ironman kvar. Jag nynnade Phil Collins “Another day in paradise” igår och kommer nog att fortsätta med det. Krafterna är tillbaka. Jag har sovit fyra sköna timmar och ser fram emot sista etappen. Vädret ska bli aningen bättre idag.

Jag kommer att börja rätt lugnt. Simningen är det som har varit stabilast. Jag hade lite krampkänning i vaden igår och vill inte äventyra något. Rent placeringsmässigt blir det svårt att avancera, men jag hoppas på en riktigt bra tid idag.

Marcel Heinig - förra årets vinnare som jag tampades med länge ifjol, tävlar i år i “50 Olympic Triathlons World Challenge”. Han och jag brukar utbyta några ord ute på banan. I början skojade vi och sa att vi var The German-Swedish Fight Club. Detta har gått över till att bli The German-Swedish Fun Club de senaste dagarna.

Det här ska bli sköj!

Resultatlista efter alla tio dagar:
Endast deltagare som har fullföljt alla dagar är med på listan.

Guy Rossi tog sig inte i mål under dag 10.

Det blir bara några kortare träningspass i helgen p.g.a mycket jobb. Vi har Öppet Hus både lördag och söndag kl. 11-16 så alla som inte besökt oss på Spannmålsgatan 12 är hjärtligt välkomna. Ni kan även läsa mer på www.itrim.se

I början av nästa vecka blir det några tuffa genomkörare i varje gren, för att vässa till formen ytterligare. Sen blir det en Stockholmsresa i slutet av veckan för intervju i Gomorron Sverige på fredag den 21 augusti.

Min son Oliwer och jag var och lyssnade på Europe igår kväll. Hela Avenyn gungade i takt till The Final Countdown.

Jag har gillat dem sen starten, då de vann Luciarocken i början av 80-talet. Både Oliwer och jag var lite ömma i fötterna och väldigt hesa efter sjungande, gungande och hoppande. En riktig kanonkväll och ett skönt avbrott i träningen. Sen får så kallade “experter” tycka vad de vill. Vi njöt till tusen. Vi hade görsköj.  

Första veckan efter EM har bara handlat om rehabilitering och vila. Mycket sömn och mat för att fylla på depåerna. Nu är det plötsligt bara tre veckor till nästa dubbel, som blir i Ungern.

Det blir ett lätt cykelpass imorgon med lite löpning direkt eftråt. Sedan blir det lite tuffare träning nästa vecka för att spetsa till formen lite ytterligare. Jag har nu gjort min första dubbel och vet mer om vad jag har att vänta mig. Målet blir att förbättra mig ett snäpp från den första tävlingen.

En topp-10 placering skulle sitta fint, med många härliga världscuppoäng och en tid under 26 timmar.

Det är dock en mycket tuffare och mer kuperad cykelbana i Ungern så tiden är inte det viktigaste, utan placeringen. Det gäller att spela smart nu och hålla sig frisk och skadefri, mer är inte alltid bättre.

Formen hinner bli riktigt bra till hösten men redan till trippeln i Tyskland hoppas jag att det visar sig att jag gått framåt sedan förra året. Det känns fantastiskt bra så jag är på rätt väg. Men det gäller att ha tålamod samtidigt som jag gasar på.

Jag har inte en enda blåsa på fötterna efter 84,4 km löpning. Mitt nya segervapen heter nya strumpor från SEGER Varor och perfekta skor från New Balance, modellen är 1063. Det behövdes bara ett halvt nummer större storlek och en bredare läst. Tänk om jag hade haft dem i Mexiko.

Min nya FOCUS cykel med light weight-hjul kommer bara att bli snabbare ju längre distanserna blir. Med chefsmekaniker Marcus på Sävedalens Cykel som fixar det mesta blir den ett riktigt spjut.

Belysningen från Lupine som jag provat känns bättre ju mörkare det är och min ärmlösa våtdräkt, en Helix Blue Seventy är kanon och gör att jag inte kokar..

Jag har världens bästa stöd och service av Oliwer och Petra. 

Nu är det bara att jobba vidare med jakten på en husbil och bättre funktionskläder som passar för olika typer av väder. Det är på klädbyten som jag förlorar tid. Känner du någon som har en bra husbil så hör av dig.

Det var en friskt härlig upplevelse att simma ute… ca. +14 grader i sjön. Fotograf Niklas Bernstone var med och tog bilder när jag plaskade omkring i det kyliga vattnet. Men med våtdräkt så blir det ju ändå ganska OK:) Det blev en knapp timme i sjön totalt med lite omtagningar. Känseln i händerna försvann efter en halvtimme, sen var det inga större problem. Lite svårt med andningen i det friska vattnet men vad gör man inte för häftiga bilder.. Ni kommer att kunna se dem snart på denna sida.

Det var en stor dag för alla cykel älskare… “Gotland” i den Rosa ledartröjan. En top insats på dagens tuffa bergsetapp och fortfarande på andra plats. Nu slipper han och stallet ha pressen att försvara ledartröjan och ta hand om alla utbrytningar som sker. Det sparar på krafterna och ger ett perfekt slagläge inför fortsättningen…

Själv körde snabbdistans idag, det blev drygt 21 mil totalt. Fördelat på  två pass p.g.a lite jobb på morgonen. Först en liten omväg till jobbet på 5 mil tidigt på morgonen och sen 16 mil i ganska tufft tempo. Det känns bra fortfarande och allt går enligt planen…

För att nå varaktiga och långsiktiga resultat krävs kontinuitet. Det gäller all form av träning och livsstilsförändring. Det är därför jag och Petra känner oss extra glada och stolta för de resultat som våra kunder har uppnått på Itrim Nordstaden, bra kämpat. På årets Itrim Gala fick vi  mottaga priset för bästa varaktiga resultat på två år, med drygt 17 kg:s  viktminskning i snitt efter två år. Ett stort tack även till vår fantastiska personal som gjort detta möjligt. Detta firades ordentligt i helgen och många av “supportrarna badade i fontänen” som sig bör… Många badade frivilligt men någon även ofrivilligt.. ingen nämnd och ingen glömd:) Vi ser fram emot nya spännande mål och det handlar om mod, att våga tänja gränserna och sikta mot högre höjder. Det var en fantastisk helg med många spännande möten, som gav mycket inspiration och kräver säkert en hel del tranapiration men tillsammans blir vi starkare!

Simmade 8.000 m igår: Det började segt men det släppte efter 3000 m och jag hittade kännslan, som är så viktig i simning. Sen blev jag nog lite trött på slutet och sista tusen var stel och konstig igen.. som det lätt blir, när jag inte kan slappna av. Att simma avslappnat men kraftfullt är vad jag försöker men jag har mycket utvecklings potential där. 

Nu är det mindre än fyra veckor kvar till tävling och det ska bli så gött att få börja tävla igen. Nu gäller det att släppa av på distans och öka lite fart istället, men med fokus på att hålla mig frisk och skadefri. Det är en balansering på den vassa eggen… säsongen är lång och det är inte nu i maj jag ska vara absolut toppad. Utan mina A prioriteringar ligger på trippeln i  Lensahn i slutet av Juli och 10 x Ironman i Mexico i november. En dubbel Ironman är fortfarande rena sprint distansen i Ultra sammanhang… det är 1/5 dels Deca Ironman. Det är mindre skillnad på en olympisk triathlon och en Ironman.. i procent räknat… Det handlar inte om snabbhet utan uthållighet på Ultra Triathlon.. och uthålligheten ska bli ännu bättre ju längre in på säsongen jag kommer. Det handlar om att tävla sig i form… utan att spränga sig:)

Det blev en heldag på cykeln igår.  En härlig cykeltur med gött väder och växlande vindar. Jag fick även möjlighet att testa ny belysning med sista två timmarna i totalmörker. En sväng över Härskogen och lite fartlek på slutet på min tempobana.. Det känns perfekt idag efter  lite gräsklippning och fotboll med Oliwer. Imorgon är en annan dag… med simning på programmet. Nu är det bara fyra veckor kvar till EM på dubbel Ironman Österrike. Det närmar sig..

En 30 - timmars vecka som blev onödigt slitsam. Ett enda cykelpass på knappt 2 timmar höll på att förstöra hela veckan. Onsdagen klubbträning med SCK slet på en gammal man.. jag fick t.o.m ta en x-tra vilodag och hoppa över simningen i fredags. Även 4 timmars löpningen i lördags var seg, men igår släppte det efter ca. sju timmar..

Det blev 30 mil cykel först och ett snabbt ombyte till löp skorna och ut igen.. Det är få förunnat att känna det underbara kännslan av att springa efter drygt 11 timmar på cykeln. Det gick tok lätt att springa upp och ner i min hemma backe. Det var värt allt elände tidigare under veckan.. Men det gäller att lära sig av sina misstag.. Vad lärde jag mig då? Mer om detta senare…