Idag blev det simning i bassäng en dryg timme innan jobbet. Igår hade jag  ett riktigt monsterpass på cykel igen, det gick ännu fortare och nytt rekord igen, på tyngsta växeln, fem timmar på 53 – 12 så knäna är lite trötta idag. Att jag skulle vara i mitt livs cykelform redan nu, det är ju knappt april form ännu, har jag svårt att tro. Men jag har nog en förklaring, delvis i min nya cykel TREK Equinox som känns som en hand i handsken och min nya energi partner, Dalblads. Jag börjar hitta rätt i både cykel inställningar och kör position. Även Dalblads energi produkter gör att jag håller trycket i pedalerna under längre tid och jag slipper svackorna. Nu blir det ett tuffare test i “skarpt läge” när jag kör trippeln Tyskland om knappt två veckor. Allt för att vara så väl förberedd som möjligt till Mexiko i november. Det känns onekligen mycket bra hittils… fortsättning följer:)

Jag har fått ställa in det tänkta träningslägret inför VM på trippel IM i Lensahn. Det är den bistra verkligheten som egen företagare, när personalen blir sjuka är det bara att rycka in och jobba. Nu ställer Petra givetvis upp och tar förmiddagarna så jag hinner köra ett “mini-läger” på hemmaplan. Det är ju detta som är skillnaden på de som kör på heltid, de vilar när jag jobbar och mer är inte alltid bättre. Men det är bara att göra det bästa av det och kötta på så gött det går:)

Det blev en riktig Power dag på cykel igår. Av totalt sex timmar så körde jag 4,5 timme på 53/12 med endast två stop på ca 2 min. så det kokar i knäna idag men det går över. Jag körde nytt rekord på min träningsbana trots att jag köttade på tyngsta växeln. Ibland stod jag ju nästan still i de värsta uppförsbackarna. Det känns ändå att min högerfot blir allt starkare och om 2-3 månader borde den vara helt återställd. Nu är det knappt två veckor kvar till Lensahn och trippeln som startar fredagen den 30 juli. Ska bli sååå häftigt:)

Tackvare åskan så blev det simning med våtdräkt inne på Valhalla idag. Det var fruktansvärt segt i en och en halvtimme, nästan så jag funderade på att kliva upp. Men det var bara en kort stund de negativa tankarna var i fokus. Sen släppte det bara plötsligt efter drygt 90 minuter, jag hittade känslan igen. Jag spännde mig alldeles för mycket i början och försökte ta i och då spänner jag mig. Att hitta den avslappnade men kraftfulla känslan är häftig, det måste upplevas:) Jag var tvungen att kliva upp efter drygt två timmar, men det kändes som jag kunnat fortsätta, nästan hur länge som helst…Det går inte fort i bassängen just nu, det gör förvisso sällan när jag simmar:) men det viktigaste är att hitta tillbaka till den härliga känslan, när det bara flyter. Hör och häpna, jag tycker det det känns roligt att simma igen. bar det gör ju att jag klarar 75 av de 76 km i Mexiko, sen får jag väl kämpa den första kilometern så jag hittar flytet… Imorgon osdag är det 16 dagar till trippeln i Lensahn, nu börjar jag se framemot det. Tidigare var det nog mest en skräck blandat förtjusning, eftersom jag vet att jag är långt från topp formen, men det blir ett långt träningspass på 45 – 50 timmar. Mina egna krav och förväntningar är ner skruvade och då jag köra mer avlappnat:)

Det har varit en bra träningsvecka med mest cykel och “vår formen” kommer allt mer. Jag är i den form som jag brukar vara tidigt i mars månad. Jag ska försöka komma in i “april form” till VM loppet på 3 x ironman i Lensahn i Tyskland med start den 30 juli. Jag känner att cyklingen fungerar allt bättre, simningen är sådär och löpningen är kass fortfarande. Det kan bara bli bättre och jag har varit och beställt nya skålade inlägg till mina skor, som jag ser fram emot och som skonar min höger fot. Det blir simning och mycket cykel även denna veckan. En tur från Eskilstuna till Göteborg finns på agendan till fredagen, ca. 37 – 40 mil. Sen är det inte långt kvar till Lensahn:)

Jag grenslade min TREK Equinox kl 06.00 igår fredag för ett riktigt långpass. Kl. 07.35 ringde Rivstart och Bandit Rock för en läges rapport och tack vare detta fick jag sällskap under delar av resan. På f.m kom Kjell B. från Kärra cyklande och höll mig sällskap. Kjell körde Vätterrundan på 8.38 för två veckor sedan så han är i grym form. Jag hade svårt att hänga med i uppförsbackarna och det viktigaste för mig är ju att ha tålamod och tänka lite rehab fortfarande. Början av turen körde jag mycket i kuperad terräng men fick lite känningar i höger foten och knät.
Därför ändrade jag taktiken och körde lite mer på platten, bl.a ett par svängar till Sollebrunn. Framåt kvällen mötte jag min klubbkompis Petri som nyligen flyttat från Skövde till Lerum med familjen. Vi kommer säkert att kunna sporra varandra och köra många härliga mil framöver.

Det blev även ett stop på Ove´s Gatukök för lite Gött mos med Strömming framåt natten, de har ju öppet till 02.00 både fredag och lördag. Detta passar perfekt när jag vill ha lite omväxling, till den annars så perfekta sevicen från Oliwer och Petra på hemmaplan. Min mat och vätskedepå har jag ju hemma på garage uppfarten vid dessa långpass.

 
Natten för övrigt går väl till historien som en av de varmaste på länge, nästan tropisk värme. Vid 02.30 var det fortfarande +18 grader så jag kunde inte valt ett bättre tillfälle för mitt långpass.
Strax efter lunch idag, när jag trampade upp för backen för sista gången på ganska sega och möra ben, var termotern på +30 grader, jag älskar värmen. Mycket bra förberedelser inför Mexiko, där det kan vara uppåt 35 grader.
Mest positivt är att min högerfot känns allt starkare, styrkan och känseln börjar komma allt mer. Jag kan t.o.m stå upp och cykla rätt hyffsat. Jag körde mellan 2-4 timmar och tog ett kort vilo stop, för att avlasta ryggen och kroppen, samt att återställa energi balansen.

Min plan fungerade i stort sett perfekt och kroppen känns förvånansvärt bra. Lite öm i baken, händerna och underarmarna men det går ju över. Nu är det knappt fyra veckor kvar till trippeln i Tyskland och det kommer att bli ett liknade upplägg där. Lugnt och sansat med ett upplägg som bygger på genomförande och säkerhet.
Tack till alla som stöttade mig under resan det gångna dygnet:)

Fredag morgon startar jag ett långt träningspass, det ska bli 30 timmar cykel är det tänkt. Nu får jag ändå köra lite försiktigt och låta kroppen och ryggen bestämma takten. Det blir lite rehab stuk över passet trots att det blir långt och länge. Jag kommer att utgå hemifrån och ha många korta mat och vilostopp längs vägen, för att inte köra slut på ryggen. Nu kommer inte farten att vara det viktigaste utan att jag hittar rytmen och en “behaglig grundtränings puls”. Att även trimma in energi och matintag blir viktigt, det kommer att bli mycket Loadex och energibars från Dalblads. Säkert en del hemlagad potatismos med makrill och tonfisk också för lite variation under natt timmarna, om inte annat. Det kan även bli lite gött mos och strömming på 42:ans i Sollebrunn eller på Ove´s i Sävedalen för de har ju öppet till midnatt, kanske t.o.m längre natten mot lördag:) Vi får se om jag får lite “rese sällskap” på lördag förmiddag, man vet aldrig…

När vi kom hem hade värmen kommit men idag är det svarta moln som omger oss. Till helgen ska det ju bli bättre är det utlovat. Imorgon ska jag till sjukgymnasten för ett återbesök och en utvärdering av nuläget. Sen får vi se hur tuff satsning som är lämplig för närvarande men det känns allt bättre.

Värmen gör Gött! Jag kan jogga ca 1,5 timme utan värk, men inte längre. Jag simmar 30 minuter och kan cykla ca 3 timmar. Där är status för dagen, ändá hoppas jag att  en start i Lensahn och VM-Trippel Ironman den 30 juli ska bli verklighet. Där simmar vi 11.6 km – cyklar 540 km och springer 126,6 km. Det är nu bara fem veckor till start, det är inte mycket, men jag tar det loppet som ett lângpass pâ 45-50 timmar. Enbart som förberedelse inför det stora äventyret i Mexiko, som startar den 14 november. “The Double Deca” en 20 dubbel Ironman med 76 km sim – 3600 km cykel – 844 km löpning, det blir en tuff match:)

På måndag morgon bär det av till värmen. Det blir två härliga veckor i södra Spanien och det kommer att göra gött! Nu äntligen börjar såret i ryggen att läka ihop, det har tagit nästan två veckor att läka ihop ordentligt. Jag har sovit mest, vissa dagar så mycket som 15-16 timmar. Nu är det tillbaka på banan igen och jag känner mig “gör sugen” på att komma igång på riktigt igen!

Helgen har handlat om rehab träning. Sårläkningen har första prioritet men det läcker lite fortfarande. Det blir en antibiotika kur i förebyggande syfte. Istället har jag snickrat färdigt detalj planen för “The Double Deca” i Mexiko. Varje sträcka, varje energi påfyllning och alla sovstop finns inprickade. Sen blir det ett tufft jobb att hålla sig till planen. Det är service teamet med Oliwer och Petra i spetsen som har ansvaret för att jag håller mig till planen. När svackorna kommer och det börjar göra ont, för det gör det, är de min livlina och räddning. Jag blir “lite gnällig och irriterande ibland” och inte så lite heller, om du frågar dem. De håller mig fokuserad på uppgiften:-))

Nu är jag hemma igen och allt har gått bra. Nu gäller det att köra lugn rehab i två veckor så sårläkningen får sin tid. Sen kan jag börja simma igen och även köra lite mer på cykeln. Tänk att kunna springa igen:-) Det häftigaste just nu är att jag inte fryser om vänsterbenet, som jag gjort ett tag. Gött att slippa långkalsongerna när det är 20 grader varmt:-) Det ska bli spännade att se hur mycket kroppen tål, för det är en fortsättning på uppbyggnads träningen som gäller nu. Efter fyra veckor till, ca. 1 juli kan jag börja köra hårdare igen och då är det 19 veckor till starten i Mexiko, den 14 nonember är det start i “World Challenge Double Deca Triathlon”. Det är helt perfekt med tid för att jag ska hinna förbereda kroppen på den hittills tuffaste utmaningen i min karriär. OK, hade jag fått välja, så hade jag givetvis velat slippa ryggoperationerna… Men nu är det bra att det är avklarat och jag kan lägga detta bakom mig och bara se framåt. Det är många långa spännande mil som ska köras innan det är dags och allt detta kan ni följa här på sidan. Om det funkar kan det även bli en eller två världscup tävlingar som en förberedelse på vägen. Nu ska jag ut i solen:-))

Hallo:-) Tänk om detta fungerar, riktigt häftigt. Nu ska jag åka in till Spinecenter för att fixa ryggen. Dr. Bengt Lind är mannen att räkna med idag. Nu håller vi tummarna.

Denna veckan har börjat riktigt bra. Först blev det 4000 m simning och igår kom den glädjande nyheten att Peter Sandholt från Rivstart ska springa GBGs varvet 2011. Av bara farten, i ren inspiration var jag ute och joggade hela 4 km i lugn takt. Men just nu springer Peter längre an jag så det gäller det att skynda långsamt för oss båda. Det har även blivit ett par kortare cykelturer i början av veckan. Nu idag onsdag ska jag opereras för diskbråck, på Spinecenter i Frölunda. Det har varit halvbra hittills men nu ska det bli HELBRA:-) Det är bara att kämpa vidare…

Förra veckan avslutades med fest. Mina klubbkamrater Petri och Malin gifte sig vid Nääs Slott i lördags och det blev en trevlig tillställning med många glada gäster. Många Lyckönskningar till det äkta paret:-))