Nu börjar jag få flyt i simningen. Mycket mängdträning de senaste veckorna har gjort att känslan börjar infinna sig. Mellan 4000-5000 meter per pass, tre gånger i veckan. De senaste veckorna har gjort underverk. Tretakten börjar kännas t.o.m behaglig och då förstår ni att det inte går så fort, men vad gör det… Jag ska ju simma riktigt långt senare i år. Det är viktigare att det känns bra, det är inte nu jag ska vara i toppform.

Jag har provat min ärmlösa Helix i Valhalla, den känns grymt skön, (tack Lena). Jag har bestämt att jag testar den på Lanzarote och hoppas att jag inte blir för kall och stel i axlarna. Det borde väl vara c:a 19-20 grader, eller…? Ironman Lanzarote går den 24 maj och jag kör för åttonde året i rad.

Jag återkommer med en lägesrapport när jag provat simbanan på söndag morgon.

Årets första utepass (i Sverige) skedde på påskdagen i sjön Aspen. +4 grader celsius.

Lite kallt i början, men det var ju ingen trängsel. Jag fick en helt “egen bana”. Påskhelgen inne på Valhallabadet brukar vara kaos. Fråga Ted Ås som var där.

Det blev väl inte så många längder, men jag var i alla fall i. Efter en timme började det snöa ymnigt, men då hade jag redan hunnit hem. Det hade kunnat bli en häftig simbild.

Simning är det som jag prioriterar minst just nu, men det ska trappas upp allt mer. Knappt fyra veckor till Ironman Lanzarote. Tiden går fort…