Att kratta löv är utmärkt styrketräning, det blir mycket roligare när jag försöker se det positivt, nytta med nöje kan man väl kalla det!
Nu är det vintertid och mörkret faller allt tidigre. Det gäller att ha bra belysning, för då blir träningsdagarna mycket längre. Nu gäller det att snickra ihop en bra säsongsplanering för 2012, som är rimlig. Det som gör det till en utmaning är att alla världscuptävlingarna för 2012 inte är spikade ännu. Det finns tre tävlingar klara så här långt:
Första helgen i februari är det en dubbel Ironman på Lanzarote. Tre veckor senare är det en dubbel i Tampa, Florida och en trippel i Lensahn, Tyskland den sista helgen i juli.
Jag kör Vätternrundan i SUB 8 gruppen med Sävedalens CK i juni och det ska bli riktigt coolt, en riktigt tuff utmaning. Jag har några ytterligare spännande projekt på G, men mer om dem senare…

”Mr. & Mrs Moose on their morning jogg”

Nu på morgonen joggade jag ca 4 km i lugn och harmonisk fart. Naturen är fantastisk runt knutarna i Jonsered. Inga älgjägare i sikte, därför kunde även familjen Älg njuta av denna underbara morgon… 

Det är tur att jag inte behöver köra någon Ironman idag, sex dagar efter trippeln i Lensahn. De senaste två åren har jag kört Järnmannen, Kalmar Triathlon en knapp vecka efter trippeln. Denna gången körde jag trippeln bara åtta veckor efter min senaste ryggoperation och formen är inte på topp ännu.
Revbenskadan börjar också läka allt mer, även fötterna känns bättre och om en vecka ska jag kunna vara tillbaka i full träning igen. Då är det exakt tre månader kvar till starten, (Nov-2010) i Mexiko. Alla förstår säkert att det är lite knappt om tid, men jag fortsätter med grundträningen två månader till. Sen blir det fyra veckors finslipning av formen och jag lovar att göra mitt bästa. Att jag inte hinner nå min allra bästa form på bara tre månader vet jag om men jag köttar på så gött det går:)

Värmen gör gott! Jag har varit ute varje dag till fots och jag kan jogga 1,5 timme utan värk i benen och ryggen. Det värker lite på natten efteråt men på morgonen är det OK igen. Jag simmar lugnt och cyklingen funkar allt bättre. När jag kommer hem är det fyra veckor kvar till trippeln i Lensahn. Då tar jag sikte på om det blir en hård satsning mot VM i Tyskland. Fyra veckors förberedelse är alldeles för kort tid för att kunna prestera något vettigt. Men om jag startar så gör jag det med avsikt att få ett lugnt distanspass på ca. 45-50 timmar, utan att pressa Max. Det kan knappast bli så mycket värre än förra året:-)) Dagens lugna cykeltur i bergen gav besked om att styrkan i benen kommer mer och mer!

Nu kan jag jogga igen lite lätt och det känns som ett framsteg. Tiden går fort och det gäller att få alla bitarna på plats. Tålamod är det som gäller fortfarande trots att det går framåt för varje dag!

Jag fick fler övningar av sjukgymansten idag: Jag var på återbesök hos Hanna på morgonen och fick lite fler och mer utmanande övningar till min reportoar. Omväxling förnöjer så nu gäller det att ta det lite vackert och inte kötta på för hårt:-)) Allt går enligt planerna men höfterna är ju inte heller helt friska så det gäller att inte överbelasta  i onödan.

Höger fot och vänster höft är just nu det som känns mest. Foten p.g.a att jag inte har full känsel och styrka i den ännu. Vänster höft får ta mycket belastning för att inte högersidan riktigt hänger med ännu. Så nu gäller det att balansera, inte bara på höger foten, som fortfarande känns lite vingligt, utan alla styrke övningar som jag kör och även när jag sitter på cykeln ska jag tänka på att jobba lika mycket med båda benen. Detta för att inte överbelasta höfterna som jag gjort tidigare. Men det berodde ju på att jag inte visste om att jag var mycket svagare i det vänstar benet. Nu skyndar jag långsamt, så huka er, för nu laddar jag om:-))

Ett långpass utan ryggsmärtor: Enda smolken i glädjebägaren idag var att K. cyklade omkull och fick åka ambulans till Alingsås sjukhus. Tummen var bruten plus en hel del skrubb och skrapsår. Ev. hjärnskakning men jag hoppas att du får åka hem snart.

Jag mötte två cyklister strax innan Gräfsnäs och plötsligt  körde K in i bakhjulet på J. och vurpan var ett faktum. Det tog 45 min innan ambulansen från Lerum kom till olycksplatsen. Det är ju tur att det inte var ännu alvarligare.. Ytterligare två cyklister stannade till och vi hade koll på K. så han inte svimmade. Lite chockad var han till en början men lite energi dryck, Loadex från Dalblads gjorde susen och K. var efter omständigheterna vid gott mod. Men inte ska det ta 45 min för en ambulans att köra knappt 4 mil… Hoppas allt ordnar sig och att du snart sitter på cykeln igen:-)) 

Igår, 1 maj, gjorde jag mitt första ”löppass” i år, utan att ha ont i ryggen. Det blev hela 3 x 100 m, där varje hundring tog ca 70s. så det var ju alltid en början:-) Det finns  lite utvecklings potential med min löpning, med tanke på att jag i slutet av november avslutar min 20 dubbla Ironman med 844 km löpning. Det gäller bara att ha tålamod och hoppas att känseln och styrkan i höger foten kommer tillbaka.

På onsdag ska jag åter tillbaka till Spine Center och träffa min sjukgymnast Hanna och få nya övningar att jobba med. Undrar vad hon säger om mina 15 mil på cykel idag, jag är lite tveksam till att det var med i mitt rehab program, som jag fick av henne förra veckan:-))

Nu kör jag dubbla cykelpass och styrka mellan passen: Det går allt bättre att cykla, styrkan finns kvar till viss del. Jag körde ju på rätt bra innan operationen så tio vilodagar från cykelträning har inte gjort så mycket. Jag kör bara kort och lätt men det känns kanon att få sträcka ut, ”kötta på” får jag göra senare:-))

Jag kan knipa med tårna:-)) Under dagens första cykelpass på 2 mil fick jag uppleva någonting helt fantastiskt, att jag kan knipa och spreta med tårna i högerfoten igen och att jag känner dem. jag får fokusera på de små framstegen och ta en dag i taget

En annan grymt häftig upplevelse som jag var med om igår, var en föreläsning med Tim Storey. Han är mentor och livsstils coach åt flera kända idrottsmän i USA och stjärnor inom både musik- och filmbranchen i bl.a Hollywood.

Först blev det höftröntgen på Annedals kliniken på morgonen och sedan fick jag plåstrat om såret på Spinecenter idag. jag hade även ett samtal med min sjukgymnast och fick lite nya övningar att jobba med. Min läkare Bengt Lind tyckte att sårläkningen såg bra ut, men att jag ska ha tålamod och två strama tyglar, att skynda långsamt är det som gäller. Känseln och styrkan i foten och benet kommer tillbaka med tiden, det gäller bara att jobba vidare med mina roliga rehabövningar:-)) Första dagen utan värktabletter, men jag har sovit två timmar på e.m för att kunna slappna av ordentligt.

Det blev två  promenader igår. Den första promenaden var väldigt lugn och försiktig och det blev en halvtimme. Eftermiddagens promenad tog 40 minuter och blev totalt på 3 km. Det blev även lite lätt styrketräning under dagen. Detta är verkligen att börja om från början, börja om från noll (0).

Ett litet bakslag igår. Istället för ett kort cykelpass igår kväll fick jag åka tillbaka till Spinecenter för att lägga om såret. Sårvätska läcker ut fortfarande men nu är det fixat och allt ser lovande ut nu på morgonen. Ett lätt styrkepass med bålträning och lite benövningar har jag hunnit med före frukost. Solen lyser och vi med den:-)

213 dagar kvar: Nu är jag hemma igen, det blev ett dygn på Spine Center. Ni kan här se ett inslag från TV6. Jag är något medicinpåverkad och på väg till narkosen.

Det känns gött att jag blivit opererad och kan börja jobba med rehab träning några veckor.  Dagens tre träningspass har varit mest styrka i bålen och korta promenader. Jag har starka värktabletter nu så det det gäller att hålla i handbromsen lite men jag kan börja cykla lite lätt redan nu. Det får bli ett kort cyckel pass i källaren ikväll så jag inte cyklar omkull:-))

Imorgon onsdag blir det operation på Spine Center i Frölunda. Jag har spinal stenos, som är en förträngning i ryggkanalen. Jag har gjort en magnet röntgen som visade att jag även har sviter av mina tidigare diskbråcks operationer. Detta gör att jag just nu har begränsad styrka och känsel i höger benet och höger foten. En styrke nedsättning finns även i vänsterfoten, som är en följd av mina tidigare diskbråck. Jag har haft känningar och smärtor i ryggen från och till sedan 2006. Det har ändå gått att leva med tackvare att jag cyklar så mycket, för det avlastar ländryggen att sitta framåtlutad på cykeln.

Nu har det ju varit en lång vinter med mycket snö och mindre cykelturer, annars cyklar jag ju nästan varje dag. Jag har kört en hel del i källaren, men inte alls dagligen, som det blir utomhus. Därför känns det som rätt tidpunkt att göra operationen nu, för den 20 dubbla Ironman tävlingen skulle ju egentligen starta först 2011, men nu är det exakt sju månader kvar. 

Det har ju ändå gått skapligt de senaste säsongerna i Ultratriathlon världscupen trots mina ryggbesvär, med bl.a  en fjärde plats i totalcupen 2009. Det är ju tur att jag inte vetat om ”hur illa det var”, för risken är ju att jag aldrig hade satt upp de 10 dubbla Ironman tävlingarna som delmål. Alla som såg mig på trippel Ironman i Lensahn 2009 förstår vad jag menar… Men jag står på startlinjen redan den 30 juli 2010 på VM i trippel Ironman i Lensahn Tyskaland.

Nu blir det nedräkning från dagen D = Operationsdagen den 14 april med 214 dagar till start i Double Deca Iroman i Monterrey i Mexiko. Ni ska få följa min träning, om inte dagligen, men ändå med tät rapportering om mina små framsteg, steg för steg. Ni får gärna skriva några rader, med glada hejarop och kommentarer, om ni orkar, om inte annat så för att det ger mig energi och motivation att orka hålla fokus på det som är viktigt. Min familj, Petra och Oliwer kommer säkert att få stå ut med en hel del gnäll från mig, när det känns motigt ibland…

Det börjar från noll (nej från dag 214) med en kniv i ryggen, inkörd av doktor Bengt Lind… häng med på en spännande resa, fortsättning följer.. om ni inte hör något nytt redan på onsdag, är jag väl lite yr i mössan efter narkosen;-)))

I Double Deca World Challenge: Den 14 november startar jag i Mexiko på min tuffaste utmaning hittills.. Då är det 76 km simning – 3600 km cykel och 844 km löpning (20 maraton). Det blir något att bita i:-))